Never say die...

Welcome to J:s & M:s blogspot! Så här var det år 2009. Folk skrev bloggar och Facebook var alldeles nytt, fräscht och spännande. Det här är vårt försök till att föreviga föreställningen CASH - We -ll Meet again och tankarna omkring den, så att vi - förutsatt att vi lever och har hälsan - kan återkomma om 20 år och bygga en ny föreställning baserad på materialet från denna website. Här kommer du att hitta bilder från repetitionerna, aktuella tankar om det förflutna och det som komma skall, små gulliga anekdoter osv...

"Cash - We´ll meet again" work in progress 21.1.2009.

"Cash - We´ll meet again" work in progress 21.1.2009.
"What have I become, my sweetest fried? Everyone I know goes away. In the end... And you could have it all. My empire of dirt. I will let you down. I will make you hurt."

fredag 30 januari 2009

Minnen från den gångna veckan

- Marco, vad skulle du minnas från den gångna veckan om tjugo år?

- Jag skulle minnas hur mycket positivt denna vecka förde med sig. Scenen blev färdigbyggd, och den visade sig vara över mina förväntningar. Det känns som att golvet verkligen är gjort för mig. Dessutom fick jag både kostym och frisyr, och jag ger fulla poäng åt hela paketet. Wasa Teater har gjort ett toppenjobb, verkligen. Hur är det med dig, Jarski? Vad skulle du komma ihåg?

- Jag skulle komma ihåg hur vi spenderade en timme i Vörågatans kapell och letade efter den perfekta bilden för programbladet. Jag skulle också komma ihåg Janne, som börjat jobba på teatern vid årsskiftet, och som förutom att han tagit enormt bra bilder så väl till programbladet som till pressen också stått för layouten till nya numret av Harlekin. Resultatet är verkligen maffigt. Jag skulle också minnas hur delarna började pusslas ihop under denna vecka, de första repetitionerna med cellisterna…

- Ja, det får man inte glömma. Vilka fina musikrep vi haft, alltså!

-Verkligen. Och jag skulle minnas hur du satt och läste repliker på läktaren då jag hämtade kaffe åt oss…

-Hårt jobb.

-Jep.

 

Så lät det den 30:e januari 2009. En hälsning från oss till er futuredudes, om ni ännu är out there. Keep it real.

måndag 26 januari 2009

Livet om 20 år

Om tjugo år fyller jag femtio. Hur ser livet ut då? Möjligen har man skaffat barn och bor i ett hus nära någon stad men ändå så att man har sin egen ro. Man har skaffat en stabil ekonomi åt sig och har möjlighet att resa utomlands alltid då och då. Kanske man har gift sig, eller skilt sig. Kanske man är nykär eller lever livet ensam. Där på vägen har man följt med hur kompisar har fixat sina liv. Vissa har haft det bra och några andra lite sämre. Några har satsat på att skaffa familj och andra på karriär. Några har säkert bytt yrke, haft framgång, vissa blivit arbetslösa, alkoholiserade eller flyttat utomlands. Någon har fått barn till och med barnbarn. Någon har säkert dött på grund av sjukdom, olycka eller våld. Eller kanske något av det förenämnda har haft en stor inverkan på deras liv. Sen finns det ju de där som levde lyckliga hela sitt liv och dog till ålderdomen. Man har säkert varit med om mycket. Glädje, lycka, kärlek och sorg och vad allt det nu innebär att leva. Uppförsbacke och nedförsbacke. Man har följt med hur världen omkring har förändrats. Hur det har byggts nya hus, köpcenter, hur krigen har börjat ta slut. Hur lågkonjunktur eller andra katastrofer har slagit över vissa ställen. Och hur människorna har kämpat igenom allt detta. Kanske människan har lärt sig någonting där på vägen eller kanske är det bara historia som upprepar sig om och om igen. Troligtvis så finns vi ändå kvar. Känner, lever precis som idag. Fastän man hela tiden är mer eller mindre kopplad till internet. Har en liten bärbar apparat som man har gett namn åt. En kompis som en länk som är ständigt närvarande och ger full information hela tiden… men det kan ju hända att internet har rasat ner. Man anpassar sig väl alltid till de omständigheter som man har runt omkring sig. Det är väl bara det. Leva och känna hur hjärtat slår och se det som händer runt omkring och försöka göra det som är bra för sina medmänniskor.

- J

Hej Marco 2029!
Hoppas att du finns och att du mår bra. Här nedan har jag 20 år tidigare skrivit ner önskningar och förhoppningar om det som du betraktar som nutid, för mig här idag den 26:e januari 2009 en rätt så skrämmande framtid…
Jag hoppas att jag om 20 år fortfarande får vara lycklig och harmonisk. Det vore häftigt om människan så småningom skulle börja finna en andlig, själslig och fysisk balans, och förstå sig på vad det egentligen är man eftersträvar. Jag hoppas att folk om 20 år har lärt sig att leva i nuet, samtidigt som man håller tydlig fokus på konstruktiva slutmål. Jag önskar att alla politiska bluffar har avslöjats, och att gemene man inte längre går omkring i ovisshet för vad som egentligen planeras bakom lyckta dörrar. Jag hoppas att jag får vara frisk, och att jag och min fästmö har gift oss och fått flera friska barn och att vi har ett ljuvligt hus någonstans vid ett hav. Jag hoppas att haven är rena, och att människan verkligen lärt sig att göra det som är bra för miljön. Jag önskar att vi får andas ren luft, äta ren mat, få rena mediciner. Jag hoppas att bilarna ser coola ut, och att trafiken och fordonen blivit så säkra att det inte längre behövs fartbegränsnigar, utan att vem som helst skall kunna bränna på i 300 km/h när som helst. Jag hoppas att Motörhead fortfarande turnerar, och att AC/DC inte har ändrat på sitt koncept (ingen risk). Jag hoppas att krig avgörs genom något sorts kortspel eller liknande, så att man kan slippa de onödiga miljoner döda soldaterna. Det vore också kul om allmänheten såpass snart har fått veta mer om yttre rymden, och fått eventuell kontakt med utomjordingar.

- M